Det gör så ont, några få ord som får mig att hajja till och vilja lägga mig ner och dö.

''Jag gillar inte spinkiga tjejer.'' (Kunde du inte sagt det lite tidigare?)

5 små ord, det var allt som räckte, och jag föll, ner i mörkret, allting jag gjort var förgäves. Jag ville vara smal för dig, ville vara fin, jag slutade äta för din skull!

Tack så jävla mycket.

Det skrev jag i min dagbok för något halvår sedan, känner mig lättad över att jag mår bättre nu än vad jag gjorde då.

(Ja, det är jag på bilden.)

//Andréa :)

Jag förstår inte varför jag ens orkar bry mig om att skriva i den här bloggen, ändå ingen som läser/kommenterar/mejlar. Kanske borde jag bara sluta?

Vet inte ens vad jag vill, det kanske bara är bortkastad tid att hoppas att min blogg inger hopp åt någon därute?

Fortsätter väl ett tag till, om ni vill att jag ska ha kvar bloggen kan ni väl kommentera/mejla/svara i frågan?

Fast det kanske bara är jag som tror att den behövs...

I'd rather die of anorexia than knowing I didn't even try.

Anorexia is killing me, but at least I’ll be able to fit in my coffin.

Hunger hurts but starving works.

Starvation is control, control is tough, bones are beautiful when thin isn't enough. 

Mina ätstörningar gick aldrig så långt som till anorexia, men ändå läste jag dem meningarna så gott som varje dag och tog dem till mitt hjärta. 

Och fastän jag inte följde dem alla, älskade jag dem.

Det som började som en fascination blev en besatthet, besattheten blev ett behov av att försöka.

KURVOR ÄR VACKERT!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

//Andréa

Jag blir så trött på folk som säger att anorektiker får skylla sig själva och att det ''väl inte kan vara så svårt att bli av med.'' De förstår ingenting!  Anorexia är nog en av de sjukdomar som är svårast att bli av med, och ja, det är en sjukdom och inget man väljer att få.Kanske börjar det hela med att man vill gå ner några kilon, men sen blir det mer och mer och tillslut är det inte du som bestämmer över din kropp. Anorexia Nervosa (förkortat ana) är som en person som bor i din kropp och som säger åt dig vad du ska göra, hur lite du ska äta, hur du ska dölja det för dina föräldrar med mera. Det är en del av dig, en del som är svår att skära bort.Skulle du kunna operera bort en del av dig, bara sådär?

 //Andréa

Kom tillbaka från klassresan igår. Under hela resan har jag ätit så lite som möjligt, först tänkte jag inte på det, och sedan, när jag kom på det, åt jag ännu mindre!

Jag har gått ner 0,5 kg på 3 dagar, kanske inte låter så mycket men för mig är det enormt. Jag som trodde att alla dem där tankarna på att sluta äta hade försvunnit!

Nu håller jag på att proppa i mig massor av mat för att få tillbaka det där halva kilogrammet, problemet är att min mage har vant sig vid lite mat.

Och nu har man fått snoddar till tandställningen vilket gör att det blir ännu mer komplicerat att äta. *suck*

Jag är smått besviken på er, finns det ingen därute som vill snacka?

Mejla! ana-talk@hotmail.com

KRAM

//Andréa